Zeusstatyn i Olympia

Ett underverk med staty i Sverige

Detta är statyn av den gud som var så viktig att man ärade honom genom att hålla de antika olympiska spelen. Den stod på den plats som gav sitt namn till spelen. När man höll de olympiska spelen upphörde allt krigande och vapenvila rådde. Idrottsmän kom från mindre asien, Syrien, Egypten och Sicilien för att hylla spelen och för att tillbedja gudarnas gud, Zeus.

Var låg det?

I den antika staden Olympia, på Greklands västra kust, ca 15 mil väster om Athen.

Underverkets historia

De första olympiska spelen hölls förmodligen år 776 f.Kr. En tradition som de upprätthöll i mer än 1100 år. Folket i staden Olympia började bygga på ett tempel ca 450 f.Kr. Arbetet tog nästan 10 år. Det antika Grekland växte sig allt större och mäktigare och det ”vanliga” doriska templet verkade alltför alldagligt. Man ville därför göra något speciellt och bestämde sig för att bygga en stor staty inuti templet. Man tillkallade den berömde konstnären och skulptören Fidias. Han hade tidigare gjort två vackra statyer av gudinnan Athena.

Modell av en tidigare staty gjord av Fidias föreställande Athena

Under de kommande åren drog templet till sig besökare från hela världen. Under det andra århundradet före Kristus gjorde man en del reparationer på statyn som började bli till åren. År 40 e.Kr. ville den romerska kejsaren Caligula flytta statyn till Rom. Det sägs att de män han skickade ut för att hämta statyn återvände hem vettskrämda efter att statyn gett ifrån sig ett dånande hånskratt. När kristendomen spred ut sig och Teodosius I var kejsare förbjöds de olympiska spelen och templet stängdes.

Olympia drabbades under 500-talet e.Kr. av jordbävningar och templet förstördes av en brand. Man hade dock redan innan det hände flyttat själva statyn till Konstantinopel (idag Istanbul) men det bar sig inte bättre där. En brand förste även statyn år 462 e.Kr. I dag finns ingenting kvar av templet förutom några enstaka byggnadsstenar, grunden och några fallna kolonner.

Hur såg det ut?

Fidias hade sina ateljéer på området för templet och började sitt arbete ca 440 f.Kr. Tidigare hade han kommit fram till en metod för hur man skulle bygga enorma statyer av guld och elfenben, sk chryselephantin skulptur. Han började med en stomme av trä som han klädde med elfenben och guld. Hans ateljéer finns fortfarande kvar idag i Olympia. Där tillverkades delarna innan de sattes ihop på statyn i templet.

Tempelområdet

När statyn var färdig passade den precis i templet. Den var så stor att den inte hade gått att få ut utan att montera ner den i mindre bitar. Eftersom guden var sittande på en tron hade han, om han kunnat, raserat taket om han ställt sig upp.

Basen av statyn var 6,5 meter bred och en meter hög. Själva statyn var 13 meter hög, i sittande ställning. Lika hög som ett fyravåningshus.

Statyn var så hög att besökare ofta beskrev tronen mer än statyn som var svårare att på nära håll. Tronen var dekorerad med sfinxer och bevingade Nikefigurer. Där fanns också gudar och andra mytologiska figurer, Apollo, Artemis, och Niobes barn. Niobe var Tantalus dotter och arketypen för den berövade modern som gråter över förlusten av sina barn.

På huvudet hade statyn en krans av gyllene olivblad. I sin högra hand höll han en figurin av guld och elfenben föreställande Nike, segerns gudinna. Den vänstra handen höll en spira eller stav på vilken en örn, Zeus ständige följeslagare, satt. Gudens hår, skägg, sandaler och mantel var av guld och huden var av elefenben. De övriga utsmyckningarna var av olika, men alla överdådiga, material som ebenholts och ädelstenar förutom guld och elefenben. På basen, i ögonhöjd med besökaren, fanns gyllene figurer mot kalkstenens bakgrund som föreställde Afrodites födelse.

Zeusstatyn

Statyn kopierades flera gånger men ingen av dem finns kvar idag. Däremot har flera av de mindre figurerna som fanns runt Zeusstatyn överlevt tills idag. På Stockholms slott i Gustav III:s antikmuseum finns bl a en romersk kopia av en av de Nikefigurer som stod vid Zeus fötter.

Nikefigur i Gustav III:s antikmuseum
Rulla till toppen